Ok, ska försöka skriva ner hennes förlossning. Allt är väldigt rörigt och konstigt för mig så ni får ta det som det blir.
Iallafall, allt började på torsdagen den 27/8. Vi hade fått en tid på spec.mödravården för att prata om en ev igångsättning. Vi fick sitta med ctg och prata med en jättego bm. Och lite senare kom en läkare och vi pratade igenom en ev igångsättning. Just den dagen var det fullt på förlossningen, men läkaren gjorde en hinnsvepning och så fick vi en ny tid till måndagen klockan 9. Fanns det plats på förlossningen då så skulle dom försöka hjälpa mig ut med henne då. Ok, lite småbesvikna men ändå halvnöjda med att fått en ny tid.
Fredagen den 28/8 gick mamma och jag på en promenad bort till Ica, tanken va att få en lite längre runda sen men på vägen hem kände jag att det inte skulle gå. Fick lite småsammamdragningar och kände mig allmänt konstig. Så jag gick hem och vilade. När jag vaknade sa jag till David att det känns som nått rinner.. Jag gick upp o gick på toa, och visst trosorna va blöta. Bytte om, och vi bestämde oss för att beställa pizza o få mat i oss om i fall vi skulle behöva åka in. Eftersom det fortsatte och rinna så ringde jag upp förlossningen för att rådfråga dom om vad vi skulle göra. Dom tyckte jag skulle sätta i en torr binda och se om den va våt om 2 timmar och isåfall ringa tillbaka.
Vi åt vår pizza och jag började få mer sammandragningar. Jag har i gen aning om tid eller så men David ringde efter min mamma som kom för att passa tjejerna. Då satt jag på golvet och hade plattan framför mig och timade värkarna som kom med 2-3 minuters mellanrum.
Ringde in på förlossningen igen, när David och mamma hade tjatat tillfälligt länge. David ringde efter Peter Hölaas som körde oss in.
Väl inne så konstaterade dom vattenavgång och värkar MEN, hon låg för högt upp, hon låg inte alls på plats för att födas. Så jag fick inte gå upp ur sängen mer än på toa, och efter varje gång så skulle vi ringa på klockan så dom kunde lyssna på bebisen. Dom var rädda att navelsträngen skulle komma först. Jag fick morfin för att slappna av så att hon kunde trilla neråt. Såklart stoppades allt då.. Suck... Vi fick sova under natten..
David försökte sova nån liten timme.
Jag gillar hur dom tänker på förlossningen, finns det saft så deick direkt ur kannan!
Lördag 29/2 kom en käck bm in och berättade att jag skulle få cytoteck för att försöka få igång värkarna igen. Jag fick fortfarande inte gå upp.
Fick dricka detta varannan timme och ligga med ctg. Ingenting hände.. Förrän på em, då fick jag lite sammandragningar. Vi bestämde oxå att Cia skulle få vara med, så hon kom upp på förlossningen.
David och Cia har fullt upp med Facebook 😉Och nästan samtidigt som hon kom så bestämdes det att jag fick upp och gå! Tjohoo! Så vi började ut och gå i korridoren! Runt runt runt!
Men tillslut så avtog värkarna igen.. Gissa om jag var frustrerad och besviken.. Cia åkte hem senare på kvällen, och jag och David la oss. Jag va jättebesviken, jag hade sovit och vilat mer el mindre hela fm så jag ville köra på under natten, men bm ville absolut att jag skulle sova. Sen hade hon mage att bli sur på mig när jag va vaken vid 2.30 när hon kom in för att sätta antibiotika.
Söndag 30/8 kom nästa bm in och sa att jag skulle fortsätta med cytoteck. Besviken va jag men visst jag tog drickan. Men denna dagen droppade hennes hjärtljud efter första drickan. Bm och usk kom springandes in och både David och jag hade hjärtat i halsgropen. Detta hände ett par gånger, men sen skärpte hon sig 😊
I get hände förrän på em igen. Då fick jag lite sammandragningar igen. Men jag kände att det va inget att hänga i julgranen precis... På kvällen så fick vi återigen sova.. Och David o jag bestämde att han skulle åka hem och sova hemma, så han va pigg iallafall. Vi behövde nån med lite extra krafter. Mina sinade, och jag var så otroligt frustrerad.
Måndag 31/8 kom ännu en ny bm in. Hon sa dom bästa orden jag någonsin hört "idag SKA hon ut"! Hon skulle prata med läkaren om hur och sen komma tillbaka. Jag messade David och han satte sig i bilen. När han kom så kom bm in med dropp! Tjoho!
Hon satte det och 30 minuter senare hade jag värkar.
Vi bestämde med Cia att hon kunde komma upp efter jobb.
Var 20-30 min kom bm in och ökade droppet. Jag fick mer o mer ont och just då njöt jag av det.
Vid 13 tiden kollade man om jag öppnats nått, och samtidigt satte man in en sån på huvudet på bebisen som mäter hjärtljuden. Då kom resten av vattnet. Jag hade inte öppnat mig mer än innan.
Vi gick runt i korridorerna. Och jag fick lustgas här nångång. Härligt att få försvinna bort lite 😀Och vid 15 tiden kom Cia. Jag vet inte vad klockan var, men i min värld måste hon va ungefär 16 när dom kollade igen om jag öppnat mig mer. Då hade jag värkar med knappt en minsta mellanrum. Jag va öppen 3 cm då och helt slut.. Vi bestämde oss för att sätta epidural, och då höjde bm lustgasen till 100%! Tjoho snacka om att försvinna. För helt plötsligt vaknar jag till och sitter på sängkanten och nån sticker mig i ryggen, tydligen hade narkos kommit dit. Tydligen gjorde jag inte som bm och usk o narkos ville för dom snodde lustgasen från mig o jag blev tydligen arg 😆. Jag visste inte heller då att både Cia och David gått ut. Jag kände däremot att jag behövde trycka på, men fick inte ur mig ett ord!! Jag försökte visa, men alla skrek sitt upp! Ochbjag tänkte "hur ska jag då få ut den" plötsligt säger bm ligg ner nu kommer hon, jag la mig på sidan men bm va inte nöjd, så David drog tydligen ner mig i sängen, och nästa jag minns är att jag håller en gubbe i högra handen som jag inte kände igen, tydligen narkoskillen och David i min vänstra och plopp sa det så låg det en bebis på magen! Narkos skyndade sig att gratulera och sen smet han ut. Cia var fortfarande kvar ute i korridoren och missade allt 😄
Efter mycke om och men så kom vår älskade Nathalie ut!! 2782g tung och 47 cm lång! Det gick så väldigt fort. Nån Eda hann jag aldrig få 😃 Jag fick in själva slangen men dom hann aldrig spruta in något. Jag va helt chockad och helt bortkommen när hon låg där på magen.
Ja så gick det till! Först väldigt långt och drygt och plötsligt sa det bara plopp!
Otroligt stolta föräldrar 💕
