Pappa: 10 december 1946 - 10 maj 2014
Igår väcktes jag av ett telefonsamtal. Jag hann inte vakna till o svara, men jag såg att det va hemligt nummer o jag fick direkt tanken att det va sjukhuset. 10 minuter senare ringde min syster o meddelar att pappa fått en stor hjärnblödning. Jag slänger mig upp ur sängen o David kommer snabbt efter. David ringer min mamma medan jag försöker klä mig. David sticker iväg o tankar bilen, o samtidigt vaknar Emelie. Jag förklarar för henne att morfar är jättesjuk och att vi måste åka till sjukhuset. Mamma kom ett par minuter innan David kom tillbaka. Och vi körde direkt in. När vi kom in var pappa uppe på strokeavdelningen, 41. Personalen mötte upp oss och vi fick in kaffe,saft o mackor. Pappa va inte vid medvetande när vi kom. Han visade heller inga tecken på att han hörde el kände oss. Men vi utgick hela tiden ifrån att han hörde oss. När alla syskonen var samlade kom läkaren och pratade med oss. Hon förklarade att blödningen var väldigt stor och att neurokirurgerna i Lund bedömde den som så pass stor att det inte finns något att göra. Även om jag fick höra direkt i telefonen att han troligtvis inte kommer överleva, så va det först när läkaren sa orden som jag förstod, detta kommer vara dom sista timmarna min pappa har i livet. 
💙Sov gott pappa och morfar! Vi ses i Himlen! 💙
Vi satt hos honom, pratade med honom. Och hans bror kom upp och pratade och klappade.
Vid 17 tiden kände jag att jag var tvungen att ta lite luft o komma ut. Jag o David gick ner till stan en runda. Vi va ute i ungefär 45 minuter, o när vi kom tillbaka var pappa mycke sämre. Han rosslade och va orolig. Han hade precis fått lm som skulle hjälpa för hans rosslande. Men d blev bara värre, ssk kom med morfin som han fick. Cia o David gick ner för o röka. Men vi fick snabbt ringa upp dom igen eftersom pappa nu fick andningsuppehåll. O precis innan dom kom hostade han upp en massa slem, vi ringde efter ssk som kom o hjälpte honom att få upp det med hjälp av en sug. Han fick mer morfin, och sen gick det fort. Pappa somnade in vid 20 tiden. Alla hans barn va där. Vi höll han i handen och pussade honom på pannan. Sandra och David var oxå med. Personalen bytte och gjorde honom så fin. Och när vi kom in igen så fick vi en stund att säga adjö.
Pappa kommer alltid att vara så saknad och älskad!
💙Sov gott pappa och morfar! Vi ses i Himlen! 💙
