Den jättesura dagen i Helsingör.. Suck för autokorret.. Jättemysiga dag ska det stå!! Vi träffade svärföräldrarna vid 12 i hbg. Köpte biljetter o åkte över till Helsingör! Vi gick en svängning sen satte vi oss på en krog och åt! Jag åt stekt spätta! Så otroligt gott!! Saknar verkligen fisk! Men eftersom Emelie e allergisk så går det inte... David o tjejerna tog hackebiff, svärmor tog fisk och svärfar tog schnitzel. Riktigt god mat va det! Och när alla va nöjda fortsatte vi och promenera. Jag hade såklart rullstolen. Men va överlycklig för att jag kunde följa med!
Sen blev vi såklart sugna på glass!! Så vi satte oss och tog varsen glass och kaffe. Och sen tyckte vi att vi började bli trötta, så vi tog oss mot båten och åkte över igen. Alla va väldigt överrens om att det va en sån härlig dag!! Jag har tatt bilder men dom ligger kvar i kameran, ska lägga in bilder nån dag.
Ja sen vet väl dom flesta hur den dagen slutade.. På bb igen.. Jag sov dåligt den natten hade ont till o från, fick mer morfin o alvedon.. På morgonen fick jag träffa en bm som jag jnte alls kom överrens med.. Hon började med att berätta att jag fått penicillin som jag är allergisk mot, men det va mitt fel eftersom jag inte sagt till, vilket i te va sant. Jag sa till inne på förlossningen, men när dom sen kom in med tabletten så kan inte jag i huvudet vilka som är penicillin el vilka som är antibiotika.. Visst jag hann bara få en tablett o jag får klåda o utslag då deg är juh inte hela världen, men varför inte bara erkänna att det blev fel?! Varför skylla det på mig? Speciellt när hon ser att jag knappt har ork att öppna ögonen..
Sen skulle jag ligga med ctg, och efter 20 minuter kom hon in och sa att jag måste väcka bebisen.. Jaha, "eh hallå bebis vakna!" Eller? Fick lägga mig på sidan, men då tappade hon kontakten, så jag fick hålla själv, ja d gick juh bra. Låg 20 minuter till, men nä hon låg kvar på samma puls, jaha lägg dig på andra sidan.. Oki, skönt, jag har absolut inte ont i ryggen el höfterna så jag vänder mig så smidigt och lätt. Då vaknade hon iallafall och hon blev nöjd. Sen sa jag ifrån om att jag hade skitont igen och ctgn visade juh på kraftiga sammandragningar/värkar. Men då fick jag höra att jag vägrar juh bricanyl. Eh va? Läkaren inne på fl tyckte tillsammans med mig att vi skulle svvakta för att se om det kom igång på riktigt! Jag har inte vägrat nånting! Visst jag vill bara få ut henne men att vägra något är inte min grej! Jag försökte med gråten i halsen förklara och då fick jag till svar, varför sa läkaren så? Du är juh så tidig i graviditeten fortfarande! Vad ska man svara?! Jag fick alvedon.. Jag skrev till David och han kom in till mig direkt. När han kom hade jag rejält o tjock fick flåsa mig igenom det. Klockan va 10.30 och ingen rond hade varit där ännu.. Tillslut tröttnade David och ringde på klockan. Fick mer alvedon och hon ringde efter läkaren, hon stod på ett snitt, och d d klart att det går före. Det förstår vi med. Men nu va jag så trött, så lite sömn, så mycke mediciner, oro och mellanåt fick jag panikkänslor. David försökte lugna mig mellan allt. När marenlunch kom läkaren. Hon satte sig ner och tog sig verkligen tid att lyssna. Hon förstod både min och Davids frustration, men hon förklarade oxå att innan 37+0 hjälper dom inte till att få igång förlossningen om det inte finns medicinska skäl, och deg finnsbjuh inte det. Hon gjorde en undersökning och livmodertappen började mjukna, och hon kunde få in ett finger.. Jag fick mer morfin och bricanyl. Så i en dimma ligger jag och hjärtat slår i 200(känns det som). Sover i 20 minuter, vaknar med ryck. Egentligen blir inget bättre, bara det att jag är borta...
Äter och försöker sova bort allt.. På em kom mamma och hälsade på, jag orkar knappt prata.. Vid 16.30 åker både mamma och David. Jag sover igen.. Får kvällsmat, nått äckligt.. Bondomelett tror jag det va. Sover igen. Ctg sätts, och nu har bebisen 180 i puls nästan hela tiden. Kvällsbm blir orolig, ber mig att lägga mig på sidan för o se om hon kan lugna sig.. Lugnar sig ett tag och sen e hon tillbaka ogen.. Jag frågar om det e all medicin som gör det.. Kan va fick jag till svar, men behöver inte va det... Efter mycke om o men så lugnade hon sig.
Jag tog mig ner till matsalen och åt 2 mackor. Och sen la jag mig igen, somnade nästan direkt. Vaknade av att nattpersonalen kom o presenterade sig, gick och gjorde vid mig och somnade. Vaknade till o från under natten, tror jag fick alvedon nångång under natten.. Vaknade 7.30, fick ligga med ctg. Visade på sammandragningar men dom va hanterbara, jag ville hem nu.. Kände mig piggare. Gick ner till matsalen och åt frukost. Vilade sen o sen kom ronden och dom tänkte såklart skicka hem mig, vilket jag själv ville oxå.
David och Amanda hämtade mig. Vi hämtade ut antibiotikan. Och sen körde vi hem. På kvällen gick vi över till mamma och åt kräftor, jag o Emelie åt kinamat. Sen fick jag ont igen.. Suck.. Tog panodil och det lugnade sig ett tag.
Vid 22 gick vi hem. Har juh väldigt närma nu 👍
Amanda sov över hos mormor och Peter, och Emelie sov mellan mig o David. Jag somnade vid 23, och vaknade vid 24.. Låg sen vaken till 2, gick upp med Emelie på toa, åt en macka, försökte somna.. Sov av och till.. Hade ont, dels i kroppen dels sammandragningar.. Som ordentligt vid 6 tiden, vaknar vid 9. David och Emelie fixar frukost på sängen till mig! Underbara ni!!! Älskar min underbara familj!!!
Idag kommer jag nog inte upp ur sängen allt för mycke.. Har hemsk mensvärk i ryggen, magen spänns, och höfterna gör mig vansinnig!! Ja jag gnäller.. Jag vet.. Jag ser verkligen inget mysigt, eller roligt med detta längre. Alla försöker med att nu är det bara 3 veckor kvar, sen får du hjälp. Ja men 3 veckor såhär?! Jag försöker mär jag mår någerlunda och har lite extra energi att göra nånting, men sen när eneregin tar slut så ger det mig bara större ångest för att jag inte avslutat det jag börjat med..
Detta blev en smärre gnällig novell.. Men så e det.. Nu vet ni kanske varför jag inte orkade svara på alla sms i veckan. Jag uppskattar alla som skriver, tyvärr orkade jag inte hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att skriva en hel mening...