Familjen Henningson/Enblom

Bltr va bra, magen visade 35, alltså den växer fortfarande vilket är bra, men samtidigt tyckte bm att det va konstigt att hon ligger så otroligt högt upp för att vara så här långt, och hon tycker inte att det känns som om huvudet skulle vara för stort för bäckenet eller så, och jag har juh dessutom fött 2 barn vaginalt innan. Dom får kolla detta på torsdag. Men hon sa oxå att en igångsättning nu skulle det inte va talan om eftersom hon ligger så högt upp och då är risken att navelsträngen kom först och då riskerar både barn o mig. Och visst jag är desperat men det finns juh gränser, men som bm sa det finns andra metoder... Ja  vi får åka dit på torsdag o höra... Och sen kände bm hit och dit på magen och hon kunde inte till 100% säga att det va huvudet ner, men till 99% säker va hon. Men OM vattnet skulle gå el om jag får värkar så ska jag ringa ganska omgående o berätta att bm är osäker plus att bebisen ligger så högt. Men vem försöker vi lura?! Denna bebis kommer aldrig ut..  Sen det värsta, det som fick mitt hjärta att stanna ett par gånger, bm hittade först inte hjärtljuden. Hon frågade om jag kände rörelser just då o det gjorde jag inte, hon tittade i journalen och såg att moderkakan ligger  i framvägg, men den ligger uppe till vänster och bebis till höger... Det sjuka är att Medans jag ligger där så tänker jag på hur jag ska berätta för David och barnen. Jag har inte en tanke på hur jag själv skulle reagera, utan alla mina tankar va på dom, och på att fortsätta att le mot bm.. Till slut säger hon att hon hittar dom men precis som om dom ligger bakom något.. Och efter lite bökande hör vi dom klart och fint. Då lyssnade hon i 10 minuter. Jag skojjar inte!! 10 minuter, och då låg det bra. På 140slag/minut. Ochbjag hann oxå tänka att det va tur att ingen följde med mig, jag hadevtänkt be mamma följa med, men det blev inte så bara, och just då tänkte jag, puh vilken tur så hon slapp detta.. Herregud, om det värsta skulle ha hänt, så skulle hon fått reda på det ändå, och oavsett var och när, så skulle det juh va det värsta beskedet man någonsin kan få... Det är sjukt hur mycke man hinner att fundera... Hur många hemska tankar och känslor man hinner med. Låt det bli torsdag, låt oss få komma in till läkaren och få diskutera fram en bra lösning... För nu är måttet rågat, vi vill bara ha ut vår bebis. Vi vill se dig, känna dig, kunna snusa på dig! Vi längtar allihopa!!! ❤️❤️❤️

Resten av dagen ska jag försöka ta det lugnt, försöka vila, och fokusera på torsdag. 

Vi ska på föräldramöte ikväll i Emelies klass. Trevligt att träffa hennes nya fröknar. Imorgon är det föräldramöte på Amandas gymnastik och på söndag är det föräldramöte på Emelies gymnastik. Fullt upp!! Man ska ha och göra! 

Imorgon börjar Amandas tvärflöjt, får hoppas att den har hunnit komma tills dess! Håll tummarna! ✊🏻